tisdag 28 januari 2014

Tandvårdsgrejsets jävla evighetsberättelse

Ah, inget har hänt. Alls. Läkaren minns inte ens att vi pratat om det här för ett par månader sen, den gången vi pratade så ville han även uppdatera min medicinlista och kolla vilka meds jag åt och vilka som bara stod kvar sedan tidigare, jag gick igenom det med honom och han frågade samma saker nu igen.

Han upprepade säkert sju gånger att jag skulle "gå till apoteket och få en lista" på mina mediciner som jag sedan skulle skicka till landstinget. Då tog jag fram broschyren (som kommer från deras egna väntrum) och läste innantill om hur läkaren skall skicka intyget. Han upprepar, jag upprepar tills jag höjde rösten och darrande på stämman förklarade jag att min inkomst är en bråkdel av hans, att jag har en tand som sitter lös och att jag inte vågar borsta tänderna ordentligt för att jag är rädd att den ska lossna, detta har jag gått med i tre månader nu och väntat på att få hjälp med, jag har ringt otaliga samtal fram och tillbaka, och att detta är något som jag faktiskt har rätt till. Han gick i försvar och menade att de var överbelastade, och jag sa att jag förstår det, men det är vi som kommer i kläm i den här änden, det är patienterna som får lida, som hamnar mellan stolarna. Han skulle göra sitt bästa för att försöka få det här gjort.

När jag bad om ett nytt recept på buspiron så piggnade han dock till, och det stärker bara min känsla av att vi matas med mediciner för att vi ska hålla käften.

Jag känner mig stressad, listan är överjävligt full idag och jag kommer ju få plocka bort saker, mer saker än vad jag redan plockat bort. Och att bara sitta här vid köksbordet och glo och vänta i tjugo minuter medan jag väntade på att han skulle ringa gjorde inte saken bättre. Nu, mat.

Hamnade i gräl på fejjan också, med nån mupp. Jag känner mig väldigt stolt över mig själv som höll min ilska för mig själv när jag blev kallad "lilla tjejen" och diverse personangrepp så var det inte långt ifrån att jag frågade om "tant inte borde ta och lugna ner sig innan hon bryter lårbenshalsen", men jag skakade bara på huvudet och insåg att en del människor förstår inte varför det är viktigt med grundlagar och öppenhetsprincipen och demokrati och sånt där fånigt. Small minds, big heads.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar