"Finns det verkligen ingen jobb du kan tänka dig att göra då...?"

Förminskad. Nonchalerad. Lat.

Min mor ringde igår. Jag fann mig själv med att högljutt förklara hur det går till när man blir sjukpensionerad. Hon tyckte synd om mig för att jag har dåligt med pengar, det var där skon klämde. "Är du nöjd med att leva på det där?", nöjd? Om jag är nöjd med att leva på ingenting? Om jag gör det för att jag tycker att det är nice att ba glida runt?? Absolut, visst är jag nöjd, det är så här jag hade tänkt mig att leva ut mitt liv.

Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år, samma skit om och om igen.