onsdag 20 november 2013

Ropa varg

När en människa ljugit om tillräckligt mycket saker så är det svårt att tro på nånting. Jag funderar på hur många åtgärder jag ska orka göra för att ta reda på sanningen om den senaste grejen, jag är otålig. Det är egentligen inte så jävla viktigt, och jag bevakar passivt så att säga.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det här, och jag har låtit bli att skriva om det här eftersom att man aldrig vet vilka snokande ögon som kommer förbi, men det är en långdragen historia. Jag vet inte ens var eller hur jag skulle börja bemöta alla lögner, så jag har bara ignorerat det. Det senaste kan ju vara sant, allt kan vara sant i sig självt, tills man börjar skrapa på ytan, och är det sant och jag har fel så beter jag väl mig ganska illa. 

I regel så tror jag på det folk säger till mig, om folk ljuger så är det ju egentligen deras problem, jag orkar inte misstro allt. Men jag kollade upp en grej av ren nyfikenhet då förut, bara pillade loss en liten tråd, tråden ledde till ingenting, det gjorde nästa också, och nästa, och nästa och hela nystanet försvann. Varför ljuger människor på det här viset? För att göra sig speciella? Eller är det tvångsmässigt? Vanföreställningar? Jag vet inte.. Inte vita lögner, små lögner, det är stora sagor! 

Aja, jag håller det för mig själv så länge, petar lite och ser om det trillar isär. Det är ju pinsamt och jag har fel, men det har ropats för många gånger.. 

Igår var jag härjad med migrän som inte gav sig. Det var tisdag och tisdagar är sovrum och jag har inte missat en jävla tisdag sedan jag slutade röka och gav mig fan på att inte misslyckas. Jag mådde mycket värre efteråt, men det blev rent i alla fall. Sen la vi oss och sov, vaknade och gick ut, somnade om några timmar senare och sov hela natten. Det är inte så mycket bättre idag. Men idag är det ju ego-dag, och den är ju inte så viktig.

(Mkej, jag hade fel.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar