Obalans

Jag envisades med att hålla mig vaken när klockan ringde, trots att jag absolut inte ville. Och det var ju fantastiskt bra!

Jag noterar att jag fått post, jag har fått ett paket som jag misstänkte vad det var, och ännu en faktura från inkasso. Jag fick en för ett tag sen och jag är rätt säker på att den räkningen det avser redan är betald. Det verkar inte de anse och 150 kronor är nu 451 kronor. Jag är redan här trött, och milt irriterad, och vet inte riktigt var jag är i mitt kemiska mående. Paketet la jag åt sidan och ringde inkasso, där får jag prata med en stöddig oengagerad liten snorunge som menar att jag "måste bevisa" att räkningen är betald och det förstår väl jag med, men nu är jag en kund som ringer med frågor och anser att jag borde bemötas med någon slags hyfs istället för att suckas åt som ännu en idiot som inte orkar betala sina räkningar. Jag kände att mitt humör rann mig ur händerna, jag hade dessutom inte druckit upp min första mugg kaffe, och valde därför att helt enkelt avsluta samtalet med en undanflykt innan jag exploderar och lade mer eller mindre på luren.

Jag har vänt upp och ner på min papperssamling och hittar inte räkningen heller såklart, jag hittar inte kuvertet med den månadens räkningar över huvud taget. Alla andra månader är nu staplade i en prydlig hög, alla lådor har gåtts igenom och jag hittar inte bunten med räkningar. Så ja. Jag får väl betala räkningen och låtsas att jag inte är rätt säker på att något har blivit fel. Jag var redan väldigt stressad över månadens ekonomiska situation.

Jag ringde sedan hyresbolaget angående den här checken som jag ska få tapetsera för, vilket jag vill och det behövs, men lägenhetssituationen är ju som den är och jag ser inte riktigt hur det ska vara genomförbart nu. Hon var hjälpsam men kunde inte flytta sista användningsdatum på den, det handlar om budget och sånt där.

När jag ändå höll på med allt jävla telefonerande så ringde jag Telia, när jag sa upp det mobila bredbandet så ville den lilla pojken ge mig pengar tillbaka, han tyckte inte att jag skulle behöva betala för uppsägningstiden, och det tog jag ju tacksamt emot. Nu har det inte hänt så mycket mer där, jag betalade fakturan och skulle få tillbaka en del av den och jag har inte sett röken av några pengar. Efter att ha suttit i kö en bra lång stund så fick jag prata med en väldigt vänlig och kundorienterad tjej som såg att det inte blivit gjort men skulle fixa det omgående, jag ska få tillbaka en dryg hundring. Eftersom att det kostar pengar att lösa en sån check så la hon dessutom på 50 kronor så att jag slipper betala för att få ut mina pengar. Till sist sa hon helt spontant att hon skulle skynda på ärendet så att jag slapp vänta. Jag höll på att börja gråta och talade om för henne att jag suttit hela dagen i telefonen med mindre hjälpsamma människor och att hon helt klart gjorde min dag.

Sen öppnade jag mitt paket och såg att min vän Y inte bara skickat ett halsband som hon gjort enligt mina önskemål, hon har också skickat med ett armband! Bara så där. Utan orsak. Presenter.

Nu sitter liksom tårarna fast, jag får inte ens ut dem.