Den där metallvärken har inte anmält sig för tjänstgöring idag, och allt annat känns rätt bagatellartat. Allt är relativt. Ingen är gladare än jag, och jag är ganska glad. Jag förväntar mig att må åt nåt håll eftersom att jag sållat i medicinasken, men inget kan väl vara värre än att tända av från efexorn.. Nä, jag vet inte hur det kommer bli men jag känner mig nöjd med det, vi får se, bara. Att inte ligga under täcket med migrän känns som om jag svävar bland molnen. Allt är relativt.
Badrummet blev skurat, ett par blommor omplanterade (de stod i badrummet i väntan på omplanteringen..), jag har ätit tillagad mat och så. Jag vet inte var jag ska ställa min stora fina palm där den inte blir uppäten av unge herr Cujo.
Jag funderar också såklart, på mängder av saker, och det är lättare att sätta ord på vid datorn istället för från luren, men jag glömde skriva innan jag stängde den, jag blev uppslukad av att lära mig om KTH-mordet, och så.. Om vi hoppar hela självanalysbabblandet och går direkt till nålsudden så skulle jag bara vilja säga "grattis, fan vad kul att du har gjort så, fan vad kul att du ska göra det!" (kryptiskt, ja) till någon. Men det är ganska osannolikt att den personen känner att den vill höra ifrån mig så jag håller mig till att skriva kryptiska saker hos mig själv. Way to go..
Jag hade för övrigt fel om mytomanen, pinsamt. Jag vet inte om jag ska ha dåligt samvete över att tro så om folk. Eller folk, jag tror på nästan vad som helst som folk säger, och sen tror jag inte på nånting de säger, när de ljugit om allt.
Gonatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar