Scary shit

Så. Jag hittade räkningen igår, där jag klart och tydligt noterat datum på hantering och att jag lagt in den på internetbanken för att dras ett annat datum. 

Den finns inte där. Kan jag inte längre lita på mig själv?

Jag har pratat med landstinget, det är en vård-räkning, och de har inte fått in den. Kvinnan jag pratade med var dock trevlig och gick igenom vad jag ska göra, till skillnad mot herr "det är upp till dig att bevisa" på inkasso. Jag måste släppa det här över helgen och låta det puttra lite i bakgrunden, tydligen så behöver den inte vara betald förrän i slutet på december och då kan jag nog äta fram till nästa peng, vilket jag uppskattar. Har den inte blivit betald så får jag väl svälja mitt misstag och betala nästan fem hundra spänn för ingenting, men jag tycker att det är väldigt obehagligt att se att det jag skrivit och borde kunna lita på att jag har gjort inte stämmer. Nånting måste ha gått fel? En siffra fel i OCR? Har jag helt och hållet förlorat förståndet?

Min hjärna känns känslig förresten, omedicinerad, odämpad. Vass. Svårmanövrerad.

Obalans

Jag envisades med att hålla mig vaken när klockan ringde, trots att jag absolut inte ville. Och det var ju fantastiskt bra!

Jag noterar att jag fått post, jag har fått ett paket som jag misstänkte vad det var, och ännu en faktura från inkasso. Jag fick en för ett tag sen och jag är rätt säker på att den räkningen det avser redan är betald. Det verkar inte de anse och 150 kronor är nu 451 kronor. Jag är redan här trött, och milt irriterad, och vet inte riktigt var jag är i mitt kemiska mående. Paketet la jag åt sidan och ringde inkasso, där får jag prata med en stöddig oengagerad liten snorunge som menar att jag "måste bevisa" att räkningen är betald och det förstår väl jag med, men nu är jag en kund som ringer med frågor och anser att jag borde bemötas med någon slags hyfs istället för att suckas åt som ännu en idiot som inte orkar betala sina räkningar. Jag kände att mitt humör rann mig ur händerna, jag hade dessutom inte druckit upp min första mugg kaffe, och valde därför att helt enkelt avsluta samtalet med en undanflykt innan jag exploderar och lade mer eller mindre på luren.

Jag har vänt upp och ner på min papperssamling och hittar inte räkningen heller såklart, jag hittar inte kuvertet med den månadens räkningar över huvud taget. Alla andra månader är nu staplade i en prydlig hög, alla lådor har gåtts igenom och jag hittar inte bunten med räkningar. Så ja. Jag får väl betala räkningen och låtsas att jag inte är rätt säker på att något har blivit fel. Jag var redan väldigt stressad över månadens ekonomiska situation.

Jag ringde sedan hyresbolaget angående den här checken som jag ska få tapetsera för, vilket jag vill och det behövs, men lägenhetssituationen är ju som den är och jag ser inte riktigt hur det ska vara genomförbart nu. Hon var hjälpsam men kunde inte flytta sista användningsdatum på den, det handlar om budget och sånt där.

När jag ändå höll på med allt jävla telefonerande så ringde jag Telia, när jag sa upp det mobila bredbandet så ville den lilla pojken ge mig pengar tillbaka, han tyckte inte att jag skulle behöva betala för uppsägningstiden, och det tog jag ju tacksamt emot. Nu har det inte hänt så mycket mer där, jag betalade fakturan och skulle få tillbaka en del av den och jag har inte sett röken av några pengar. Efter att ha suttit i kö en bra lång stund så fick jag prata med en väldigt vänlig och kundorienterad tjej som såg att det inte blivit gjort men skulle fixa det omgående, jag ska få tillbaka en dryg hundring. Eftersom att det kostar pengar att lösa en sån check så la hon dessutom på 50 kronor så att jag slipper betala för att få ut mina pengar. Till sist sa hon helt spontant att hon skulle skynda på ärendet så att jag slapp vänta. Jag höll på att börja gråta och talade om för henne att jag suttit hela dagen i telefonen med mindre hjälpsamma människor och att hon helt klart gjorde min dag.

Sen öppnade jag mitt paket och såg att min vän Y inte bara skickat ett halsband som hon gjort enligt mina önskemål, hon har också skickat med ett armband! Bara så där. Utan orsak. Presenter.

Nu sitter liksom tårarna fast, jag får inte ens ut dem.

Unicorns

Det är inte så farligt egentligen, om man jämför med tidigare nämnda efexor, men det är påfrestande att avgifta sig. Synen spökar, och jag tror att det är nånting med djupseendet, och det är extremt påfrestande att gå ut i mörker, men det går väl över. Det känns nog lite bättre idag, jag var till affären, tappade inte saker någonstans men upptäckte att jag ocd-handlat (två mjölk, två pepparotsostar, två torkade aprikoser, två frysta pizzor och en limpa bröd). Jag köper ganska ofta två av saker, och det gör ju inget, men det blev så extremt tydligt eftersom att det var så få saker och så många par. Jag såg mig dessutom i spegeln innan jag gick så jag vet att jag såg ut som ett lik. 

Jag hade tänkt att jag skulle försöka fånga tankarna ikväll, men det verkar inte gå så bra. 

Mår bättre

Den där metallvärken har inte anmält sig för tjänstgöring idag, och allt annat känns rätt bagatellartat. Allt är relativt. Ingen är gladare än jag, och jag är ganska glad. Jag förväntar mig att må åt nåt håll eftersom att jag sållat i medicinasken, men inget kan väl vara värre än att tända av från efexorn.. Nä, jag vet inte hur det kommer bli men jag känner mig nöjd med det, vi får se, bara. Att inte ligga under täcket med migrän känns som om jag svävar bland molnen. Allt är relativt.

Badrummet blev skurat, ett par blommor omplanterade (de stod i badrummet i väntan på omplanteringen..), jag har ätit tillagad mat och så. Jag vet inte var jag ska ställa min stora fina palm där den inte blir uppäten av unge herr Cujo.

Jag funderar också såklart, på mängder av saker, och det är lättare att sätta ord på vid datorn istället för från luren, men jag glömde skriva innan jag stängde den, jag blev uppslukad av att lära mig om KTH-mordet, och så.. Om vi hoppar hela självanalysbabblandet och går direkt till nålsudden så skulle jag bara vilja säga "grattis, fan vad kul att du har gjort så, fan vad kul att du ska göra det!" (kryptiskt, ja) till någon. Men det är ganska osannolikt att den personen känner att den vill höra ifrån mig så jag håller mig till att skriva kryptiska saker hos mig själv. Way to go..

Jag hade för övrigt fel om mytomanen, pinsamt. Jag vet inte om jag ska ha dåligt samvete över att tro så om folk. Eller folk, jag tror på nästan vad som helst som folk säger, och sen tror jag inte på nånting de säger, när de ljugit om allt.

Gonatt

Medicinhora

Ja, jag mår fortfarande skit. Huvudvärk och allt det där, inget hjälper, treo, migränmeds, mat, vatten eller sova. Sen kom jag på att jag sedan i måndags delat upp medicinen (2x100 istället för 1x200). Så. Att.

Nu plockar jag ut de här jävla hormedsen helt, jag har återigen alla jävla biverkningar.

Mycket vanliga biverkningar
Dessa kan drabba mer än 1 av 10 personer:
huvudvärk (check)
yrsel (check)
sömnighet eller dåsighet (jupp)
klumpighet och bristande koordinationsförmåga (aha)
dubbelseende eller dimsyn (osäker, känns migränigt)
illamående, kräkning (aningen, som migränigt)
hudutslag (nope, inte mer än vanligt)

Vanliga biverkningar
Dessa kan drabba upp till 1 av 10 personer:
aggressivitet eller irritabilitet (yesss)
snabba, okontrollerade ögonrörelser (inte vet jag..)
skakningar eller tremor (jupp)
sömnsvårigheter (heh, svårt att avgöra)
diarré (nope)
torr mun (konstant)
trötthet (konstant)
värk i rygg eller leder eller någon annanstans (lederna)

Jag har ju blivit överkänslig, det måste vara det. Kroppen säger ifrån på alla sätt den kan, jag kan inte göra nåt annat än att lyssna. Jag orkar inte nånting, jag tänker gå och sova igen, jag orkar absolut inte laga nån jävla mat. Sen vägrade hunden att äta sin mat när vi kom in, och då är väl nånting väldigt allvarligt fel med henne, det blev inte bättre när jag började skrika på henne heller. Tills jag insåg att mitt hissyfit nog kunde sorteras in under "irritabilitet".

Så.

Hon åt sin mat sen. Men eftersom att hon inte åt den på en gång så kom katten och skulle ha maten och då vågar hon ju inte äta sin mat eftersom att man måste vara försiktig med katterna och så skrek jag på katten och då blev hon rädd för att hon inte fick äta sin mat och så.. *ledsen*

---

Och jag hatar den här jävla hordatorn. 

Ropa varg

När en människa ljugit om tillräckligt mycket saker så är det svårt att tro på nånting. Jag funderar på hur många åtgärder jag ska orka göra för att ta reda på sanningen om den senaste grejen, jag är otålig. Det är egentligen inte så jävla viktigt, och jag bevakar passivt så att säga.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det här, och jag har låtit bli att skriva om det här eftersom att man aldrig vet vilka snokande ögon som kommer förbi, men det är en långdragen historia. Jag vet inte ens var eller hur jag skulle börja bemöta alla lögner, så jag har bara ignorerat det. Det senaste kan ju vara sant, allt kan vara sant i sig självt, tills man börjar skrapa på ytan, och är det sant och jag har fel så beter jag väl mig ganska illa. 

I regel så tror jag på det folk säger till mig, om folk ljuger så är det ju egentligen deras problem, jag orkar inte misstro allt. Men jag kollade upp en grej av ren nyfikenhet då förut, bara pillade loss en liten tråd, tråden ledde till ingenting, det gjorde nästa också, och nästa, och nästa och hela nystanet försvann. Varför ljuger människor på det här viset? För att göra sig speciella? Eller är det tvångsmässigt? Vanföreställningar? Jag vet inte.. Inte vita lögner, små lögner, det är stora sagor! 

Aja, jag håller det för mig själv så länge, petar lite och ser om det trillar isär. Det är ju pinsamt och jag har fel, men det har ropats för många gånger.. 

Igår var jag härjad med migrän som inte gav sig. Det var tisdag och tisdagar är sovrum och jag har inte missat en jävla tisdag sedan jag slutade röka och gav mig fan på att inte misslyckas. Jag mådde mycket värre efteråt, men det blev rent i alla fall. Sen la vi oss och sov, vaknade och gick ut, somnade om några timmar senare och sov hela natten. Det är inte så mycket bättre idag. Men idag är det ju ego-dag, och den är ju inte så viktig.

(Mkej, jag hade fel.)

R-R

När jag jobbade på boendet här bredvid, för närmare tio år sen, så lärde jag ju känna en massa människor, eftersom att jag dessutom bor här, handlar här, lever här, så träffade jag dem på min lediga tid också. En av dem, det finns många och de har fantastiska historier allihop, var en man som nog inte var så gammal egentligen. Han hade dock levt ett hårt liv, gravt alkoholiserad, och det hade tärt på honom. Som jag förstod det så fick han till slut en stroke och hamnade i rullstol, jag gissar att det var på grund av sitt supande.

Jag har för mig att jag till en början var lite obekväm med honom, fast jag kan inte riktigt komma ihåg varför nu. Han gick med rullator, slängde med kroppen, ansiktet hängde och han såg lite ovårdad ut. Haha, kanske för att han gav mig svar på tal? "Hej", kanske jag sa, "ska du äta lunch här idag?", och hans svarade nåt i stil med "aldrig i livet, jag lagar min egna mat!". Fast han kom och drack kaffe, det gjorde han. Bakverken ville han inte ha, de var inte som de som han bakat när han jobbade på bageri, minsann!

Man lär ju känna människor, i alla fall om man lyssnar på vad de säger, och små bitar av information kommer fram. Många vill bara få prata lite också, få berätta. En av mina andra original kunde inte prata, men han var hemskt pratsjuk, han är borta han med nu.. Men tillbaka till den här mannen. Jag mötte honom ofta när jag var ute med hunden, vi stannade och pratade och till slut förstod jag att han gick dagliga promenader, samma turer, mer eller mindre på vilja. Han hade hamnat i rullstol, skulle aldrig mer kunna stå på benen, och han tog sig upp. Han släpade sig runt sina kilometrar varje dag, i alla väder, med sin rullator. Han klagade aldrig heller, han var glad över att kunna släpa sig runt och köpa kaffe på restaurangen.

Jag träffade honom för nån månad sen, på cykelbanan här bakom, han hejade glatt och jag frågade var han varit för jag hade inte sett honom på länge. Han skrattade och sa att han gått här varenda dag, och jag skrattade och sa att jag har också gått här varenda dag så vi måste väl ha gått på olika tider då! Sen gick han vidare åt sitt håll och jag åt mitt.

I tisdags när jag och Stella gick iväg på vår middagspromenix så såg jag att det stod ett par ambulanser på cykelbanan bakom husen, jag slängde iväg ett meddelande på facebook men ingen reagerade så jag tänkte inte så mycket mer på det. Det var folk omkring, och framförallt små skälliga jävla hundar, så vi gick vidare. Jag hörde sirenerna när ambulanserna åkte iväg, vi var långt därifrån redan men de hörs väl och sjukhuset ligger bara ett stenkast bort. Ikväll så frågade grannen vilken dag det var som jag hade sett ambulanserna, och berättade att hon hört att den här mannen dött. Hans hjärta hade stannat.

Han hade väl gått hemifrån, på väg mot restaurangen, som han gjorde varje dag. Jag såg aldrig vem som låg på marken, men jag såg hans röda rullator.

Jag är ledsen.



(Han skulle ha fyllt 65 i nästa vecka.)

Äntligen sömn

Stella hittade en pinne, så promenaden blev ganska hurtig ändå. Hon är den mest fantastiska hund att gå med när hon har pinne, hon bryr sig inte om hundar, hon bryr sig inte om att äta, hon vill bara gå rakt fram så hon får komma hem och äta sin pinne. Vilket hon aldrig får. Men hundar är optimister. Jag fotade henne bakifrån när vi nästan var hemma, och ju fler "klick" hon hörde från kameran, ju fortare gick hon! Tyvärr blir pinnarna stulna och det är bara pinnar som duger, hittegods, eller stöldgods kanske snarare.. 

Sen somnade vi. Jag förlorar det lilla förstånd jag har när jag inte får sova, jag blir väldigt påverkad väldigt snabbt. Vi har ju haft det så bra? Ett tag.. Det är alltid så, det fungerar ett tag och sen kan jag inte somna, jag vaknar av minsta lilla, jag har haft ont i hela kroppen när jag vaknar för att jag spänt varenda muskel. Ont i fingrarna som jag knölar ihop så hårt att händerna somnar. Så jag sa, fuck it, nu går jag och lägger mig och kollar på mina serier. Att sova på dagtid är nånting som fungerar för många, som jag förstår det. Och så somnade vi. Sen vaknade vi och jag känner mig utsövd och som en fungerande människa (som vaknar halv fem på eftermiddagen) och jag är hungrig och inser att jag nog inte åt någon mat igår och mest är jag sugen på mint. Jag har ingen mint.. 

Nu har jag helt plötsligt ett helt flippat dygn, men det gör ingenting, för jag fick sova. 

Doktor B-E

Till att börja med, vi gick och la oss supertidigt och kunde inte sova och sen när vi somnade så har vi vaknat massor med gånger och när jag till slut fick tidningen så gav vi upp och gick upp. Varför jag helt plötsligt har fått den igen, det vet jag inte, men nästa vecka så får jag börja om med att kasta tidningen efter budet. 

Hur som, doktor B-E ringde nyss, som han skulle. Jag tror att han är ännu ett original, men han var klar och tydlig, även om han inte heller hade någon aning om vad det är för tandvårdsgrej jag vill ha, ingen vet någonting. Han ville diskutera vilka mediciner jag åt, för han hade en lång lista sa han, nu kom jag på att jag glömde ta upp eventuella alternativ till lamotriginet, men whatev. Han tyckte att jag skulle ta dem morgon och kväll och "promenera en timme på förmiddagen". Haha, jag fick hålla mig för skratt, han artikulerade väldigt väl och lät som tagen ur en gammal film. Aja, jag gillar gubb-doktorer. 

Nurå? Dags att ta den där förmiddagspromenaden? Ja, det är faktiskt snart dags även om jag inte tror att det blir en hurtig timme i solen, snarare en släpande halvtimme i mörkret. Jag ser att det till och med är minusgrader, det är snart dags att börja klä på hundungen, men hon verkar inte klaga än, om vi inte står still förstås. 

Det är torsdag som sagt, och det vore ju bra om jag orkade producera en säck.. Jag har ingen lust till nånting, jag är förbannad över att jag inte får sova och tycker inte att jag är skyldig världen att vara vuxen. Häromdagen noterade jag, efter flera timmar, att jag lyckats sätta på mig kläderna in och ut, på tal om vuxen-fail. Bleh.. 

No, just no

Penny försöker sno mitt eos-ägg, jag visar mitt missnöje med världen och Stella har fått sin mysfilt och är nöjd. 

Bleh

Min goda sömn är som bortblåst, den är fylld av mardrömmar och konstiga ljud och allt som den inte ska vara fylld av. Jag förstod inte vad telefonen ville i morse när larmet gick, jag blev bara förvirrad av att den avkrävde nåt slags svar av mig. Och så sov jag vidare..

Imorgon ska läkaren ringa klockan åtta, det där med tandvårdsfuckeriet och medsen. Kommer jag att vara vaken klockan åtta? Vem vet.

Jag skulle kunna satsa en god slant på att jag har pms, för jag vill:

1. Gråta
2. Gå och lägga mig igen
3. Slå någon
4. Kasta saker i väggen 

Det tas många djupa andetag där jag försöker resonera med mig själv att ett glapp i wifi:n inte är en god orsak till att kasta telefonen i väggen, och sådant. 

Ångest har jag också, en helvetisk jävla ångest. Och ont. Och jag borde gå till en läkare angående det men tanken på att gå till en läkare ger ännu mera ångest. Jag vet inte vilket som är värst.

---

Jag skulle också kunna slå sönder den här jävla datorn för att den HELT PLÖTSLIGT UTAN JÄVLA ORSAK ZOOMAR IN ELLER UT NÄR MAN SITTER OCH LÄSER. S-l-u-t-a.

Partey!

Ni vet grannen som helt apropå ingenting erbjöd sig att köra mig till teknikbutiken för att hämta hem datorn? Ah, samtidigt så fick jag en inbjudan till ett Partylite-party! Hennes kompis ville öva, eller nåt. Igår fick jag ett sms med en påminnelse, hur hon fått tag i mitt mobilnummer vet jag inte riktigt, men det gör inget. Jag skulle ha haft tvättstuga ikväll såg jag, självklart har jag dubbelbokat mig, jag som inte har nånting att passa någonsin. Jag hoppas att jag klarar mig en vecka till utan att tvätta, korgen är överfull men det är mest lakanen som får det att se så mycket ut. 

Jag har duschat, satt på mig jeans till och med istället för de mycket bekväma mysbyxorna, fixar pasta medan jag pratar med er och ska väl försöka mig på att att se lite fräsch ut. Jag köpte en concealer nu sist, bra skit. Släta ut och conceala stuff, det är vad som behövs. Jag känner mig lite småstressad över att gå över gården och umgås med folk, men grannen (och hennes karl) är supergulliga. Dessutom kommer det med all säkerhet fler grannar, jag kan tänka mig en i alla fall. 

Ah, lördagsnöjen på gården.. *tant*

----

Det gick på under femhundringen i alla fall.. Såatte. Men hon ska ju inte ha betalt än! Hembakt och läsk, jag hoppade kaffet eftersom det i min högst personliga tidszon är sena kvällen och dags för säng. Mycket socker, mycket folk (om man jämför med hur många jag dagligen umgås med) och mycket dofter.. Trött är bara förnamnet.. 

Sköterskan

Jag tog upp det här med det jävla tand-kortet, hon förstod att jag höll på att bli fucking galen och skulle ta upp det med läkaren, hon till och med bokade en telefontid åt mig med honom i nästa vecka, och hon tyckte att det vore lämpligt att ta upp det här med medicinen dessutom. Jag har en ny läkare tydligen, så det kan ju gå hur som helst. Jag gillar H, han är jätteknepig och speciell, men han är rak på sak och gör sitt jobb, kan sitt jobb. Fast den här kanske också är bra, det är tydligen en gubbe det med. Det blev mycket prat om rättegången och det där, hon vet ju att jag brukar specialintressera mig för såna här fall, och istället för att sucka, som de flesta gör när jag försöker berätta om det, så tycker hon att det är bra att jag intresserar mig för saker! Ju mer jag läser om den misstänkte och hans asperger-diagnos, ju mer övertygad blir jag om att jag också har asperger. Men det är väl som att läsa vilken läkarbok som helst, man hittar alla symptom. Det skulle i och för sig inte vara någon sorg, jag tycker att asperger är skitcoolt. Så länge det inte ger några besvär såklart, men jag har redan besvär så.. Sköterskan tycker inte att jag har det.

Det blev inte så mycket gjort på gårdagens ego-dag, jag var mest klistrad vid datorn och liverapporterna från rättegången, samma idag. Förutom sköterskan, ica, apoteket (hey, jag hade rabatt på smink..) men jag rev ihop lite skit och fyllde upp säcken som var påbörjad och hivade den. Så, bra jobbat. Det tycker sköterskan också. 

Här där jag sitter vid datorn så har jag uppmärksammat något som jag i alla fall tycker är en hemskt rolig liten följetong i mitt uppenbarligen innehållsfattiga liv. Det har flyttat in en ny granne mitt emot, och varje dag så kommer han med sin bil, ställer den utanför porten, öppnar bakluckan på vid gavel, låser dörren och går in i trappen. Sen står bilen där, timme in och timme ut (första dagen jag noterade den var det +6 timmar), öppen. Ikväll regnar det. Sen kommer han ut, kör iväg nånstans, är borta nån timme, parkerar utanför porten, öppnar bagaget, låser dörren och går in. Grannen hade en teori om att han låtsas "lasta in och ur" för att inte få parkeringsböter för att han står inne på gården. Är det verkligen värt det? Att få en utkyld, fuktig, inbrottsinbjudande bil för att man inte orkar parkera som folk? Vad vet jag, jag har ingen bil. 

Gonatt världen. 

Morgonkatt

Penny har skaffat sig en massa nya påhitt, som att ligga uppe på hunden när hon ligger under täcket. Eller sova i vecket mellan mig och Stella.. Sånt som Taven alltid gjorde. 

---

Det är onsdag, vilket betyder två saker. Ego-dag med den sista av gråt-ansiktsmaskerna, och lite annat skönhetsrelaterat. Plus fortsättning på rättegången i Boden. Det är ett mycket intressant fall, mest på grund ut av bevisläget. En fasansfullt dåligt framarbetad FUP med mängder av luckor.. Jag är inte övertygad om att den misstänkte är skyldig, men jag är inte övertygad om att han är oskyldig heller, däremot så ska man inte dömas på lösa grunder och indicier.. Men, det som ligger till grund för ett beslut är vad som sägs i rätten, inte vad som finns att läsa i förarbetet. 

Duktig tröttmössa

Sovrummet är bäddat, dammat, vattnat, dammsuget och torkat. Jag skulle helst av allt slänga mig i den nybäddade sängen med myshunden och sova, men men..

Stella blev jätteglad när jag vek ihop och skulle lägga in den andra filten (av två) som jag tvättade igår. Uppenbarligen tyckte hon att hon behövde båda sina mysfiltar! Hennes min när den hamnade i garderoben var obetalbar.. Att hon har en fluffig, nytvättad, mysfilt i sängen tänkte hon inte på.

Men för i helvete!!! Nu kom posten!

""Då vi på Praktikertjänst inte följer dig vare sig för din psykiatriska sjukdom eller dess medicinering måste jag be att du istället vänder dig till den psykiatriska enhet som du är kopplad till med denna begäran." Det har tagit dem tre veckor att skita ur sig det här jävla beskedet! Som sagt, sköterskan på torsdag. Jag ska tamejfan ansöka om en sån där personlig person, dels så hamnar jag under LSS och dels så kanske nån annan kan fixa sånt här innan jag förlorar förståndet to-fucking-talt!

Fyra timmars sömn

Vafan.. Jag försökte somna om i flera timmar men när klockan närmade sig fem så kände jag att vi ju ändå skulle gå upp snart så. Hennes kissrunda blev abrupt avslutad när den "lilla" yrsel jag trodde att jag hade visade sig göra att jag inte kunde gå åt rätt håll. Vafan, igen.. Mitt luktsinne är på nån slags tripp också, det började redan igår när allt visade sig lukta sunk.

Jag vet inte..

Hungrig är jag också. Kaffe.

Tvätt-en, kök-et

Jag hatar tvättstugan, och saknar Kenny. Men samtidigt tycker jag om tvättstugan! Jag jobbade ett tag med att sköta en tvättstuga, det var bara jag, maskinerna och berg med tvätt och det trivdes jag utmärkt med. Jag blir stressad av att dela ytor med andra människor.. Jag tar alltid sista passet så jag slipper känna att någon ska komma efter mig, även om jag alltid är färdig med god marginal.

Sen var det kök också ja.. Jag har rutat in allting väldigt noga för att jag kände att det skulle hjälpa mig att göra något när jag inte orkade resa mig ur sängen. Då. Förut. Och det gör det ju, jag slipper fundera så mycket över vad som ska göra mig stressad just den här dagen när jag vaknar. A4-block med text, noteringar, inte glömma. Trots det så blir ibland saker inte gjorda. Jag tycker ändå att jag fått en del av det tänkta gjort idag, helt klart godkänt.

Tydligen ska jag träffa min sköterska i veckan, och det känns som om jag gjort en 360-graders vändning här, sist jag var hos henne så berättade jag att tandläkaren - tänderna - är ett av mina stora stressmoment just nu, och hon sa väl inget speciellt om det. Allt ringande angående det här jävla tandvårdskortet slutade i förra veckan med att jag blev hänvisad till att ringa sköterskan på psykiatrin! Da fuq!? Om nu inte den vanliga läkaren hinner komma tillbaka från sin sjukskrivning och telepatiskt lista ut på vilka grunder han ska skicka in nånting till nån som godkänner nåt..

Oh! Klockan!!

Lördag

Jag hittade en påse som stått ouppackad i två och ett halvt år.. Tror jag. Med andra ord, jag har gjort bra ifrån mig idag med. Jag fick i alla fall mer gjort än vad som var målet. Och jag fick en massa damm i näsan..

Jag är trött och vill gå och sova, och hade det inte varit för att jag har tvättstuga imorgon eftermiddag så hade jag gjort det. Imorgon känns som en väldigt lång dag, nu när jag ser över min planering.. Aja, vi kör så det ryker så länge orken finns!

Fredag

Det här är så mycket halloween det är här hemma, inte för att jag gärna hade dekorerat och myst i soffan med skräckfilm och sällskap, men nu är det så här istället. Mina orkidéer blommar, två är mormors och den tredje fick jag i födelsedagspresent av grannarna, om ni minns det. Den har blommat sen i mars.. Det är märkligt hur lite omtanke blommor behöver ändå, de allra flesta har överlevt trots att de inte blev vattnade på ett halvår. Då. Förut.

Menne, vad skulle jag egentligen säga.. Det är fredag, badrumsdag. Jag är fett nöjd med mig själv, jag drog en rejäl vända i badrummet, och när vi ändå har pratat om förändringar och framsteg så kan jag säga att jag inte skulle dö av skam om någon klev in i mitt badrum. Ett rum i taget mina vänner.. Sovrummet är perfekt by the way, det har det varit sedan jag slutade röka.

Jag har handlat, väldigt ekonomiskt, och jag har gjort paj. Jag börjar bli lite trött på äppelpaj, så jag får väl variera mig nästa gång, men jag är nöjd och mätt på nästan inga pengar så varför klaga. Pastan räcker i flera dagar också.

Jag sov illa inatt igen, så jag hoppas att det rätar ut sig inatt dårå..