onsdag 23 oktober 2013

Lost

Det är väl inte konstigt att man när man känner sig bortkommen och vilse försöker back tracka liksom. De senaste åren känns bara förvirrade, kaos, stress, bottenlös sorg, ångest och mediciner. Jag är vilsen. Vägen framåt är okänd och otäck.

Men jag vet att jag gör så här emellanåt, ett bra exempel är väl .. nevermind. Det slutade lika illa som det slutat alla andra gånger. Jag gör mindre bra val i affekt, så kan vi sammanfatta det. Oavsett vilket jävla håll det affekteras åt.

Problem uppstår när jag blir sårad. När jag upplever mig sårad och sviken, det gör ont och när det gör ont så ger jag igen. Hugger. Går. Stänger. Avvisad, marginaliserad, bortvald, icke prioriterad. Det behövs ingen djupdykning i vad orsaken är, vad som lagt den stadiga grunden i mitt psyke. Jag vet inte hur man bryter något sådant.

I vissa fall har det i och för sig varit helt riktiga beslut jag tagit. Det senaste årets upprensning ångrar jag inte, det vill jag bara notera.

På tal om nånting helt annat, jag pratade med en sköterska på min vanliga läkarmottagning igår. Enligt henne, hon skulle lämna meddelande till en läkare, så ska det inte vara några som helst problem att få det där tandvårdsgrejset! Jag inväntar besked, men sen ska jag dela med mig av hur allt fungerar. Jag har ingen aning om hur det fungerar just nu..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar