torsdag 15 augusti 2013

Mardrömmarna

Har vi pratat om mardrömmarna? Har jag egentligen berättat vad de består av? Det är inte mardrömmar på riktigt, mardrömmen är att vakna och inse att allt var en dröm. Vilka övermänskliga-superhjälte-uppdrag jag än lyckats utföra, efter att ha kämpat så hårt, så löses allt upp som stoft. Mitt hjärta slits ur bröstet, gång på gång.

De kommer inte så ofta nu, men jag minns att det var så här varje natt. Varje morgon vaknade jag med mitt hjärta utslitet ur kroppen och jag fick ta mig samman och gå ut i "verkligheten". Hur i helvete klarade jag det?

Dagen har inte varit så bra, helt enkelt. Denna jävla ångest.. Den river i mig. Det är snart dags att gå och sova, försöka sova. Och hoppas att morgondagen blir bättre i alla fall.

Aja, jag ska återta kontrollen över mitt liv, det är planen just nu. Det var lite därför jag slutade röka, för att bevisa för mig själv att jag kunde, vilket jag kunde, och det går utmärkt. Jag verkar för övrigt vara den enda människan i historien som går ner i vikt av att sluta röka, om jag ska lyssna på vad folk säger. Jagvetinte.

Pöss

1 kommentar:

  1. Den människan har stora problem, jag tror jag vet vem det är. Och jag tror att dom är två stycken.

    Nej, det är inte potatis i linsgrytan, men det skulle nog vara gott att ha i ändå!

    Jobbigt med ångesten, hoppas att det ger med sig.

    Stora kramar fina du!

    SvaraRadera