fredag 15 februari 2013

Trött på det här nu

Jag vaknade av att jag grät. Och att jag inte kunde andas.. Det är mer en regel än ett undantag att jag drömmer att jag får svårare och svårare att andas samtidigt som jag naturligtvis inte hittar mina inhalatorer. De står ju på nattduksbordet och ibland till och med bredvid kudden, men i drömmen så hittar jag dem inte nånstans.

Men jag grät inte för det, jag grät för att jag drömde att jag var hemma hos Farmor och Farfar. De var borta men pappa gjorde pannkakor och vi åt av farmors sylt. Huset var inte deras hus, men ni vet hur det är i drömmar. Den gigantiska tavlan med rävar som tog upp halva väggen var inte heller deras, men den var i vart fall redan bortlovad i drömmen. Som vanligt.. Men jag ville ju inte vakna heller, för jag ville titta mer på alla sakerna och insupa hela miljön.

Jag är trött på att gråta.. Och på ångest. Det är helt orimligt att ha ångest för saker som hände för tjugo år sen! Jag tror inte ens att nån annan minns det, ännu mindre tänker på det! Varför ska det då sitta och lura i hörnen i min hjärna?

Idag ska jag gå och handla. Jag ska ha en Benjerr. Det är vad jag ska ha. Jag ska väl ha lite annat också, men jag ska tamejfan ha en Benjerr.

2 kommentarer:

  1. Det är jobbigt att gråta, men det är nog bra också

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, visst är det så. Men det suger när sjukdomen tar tag i en på det där viset. :(

      Radera