Inatt är det ett år sedan vår vackra Tavia fick lämna oss. Jag ångrar mitt beslut så fruktansvärt mycket..
Älskade Tav som de inte ville ha kvar där hon bodde för att hon var "elak", vi öppnade dörren till henne (bildligt talat) och hon gav oss all kärlek som fanns i hennes lilla tokiga själ. Stella blev hennes bästa vän från den stunden när jag släppte ut henne i lägenheten. Den första natten fick hon pusta ut ensam i badrummet..
Knäppa lilla inavelskatten som gjorde sitt yttersta för att slita piercingarna från mina kinder. Som sov på mig eller Stella (helst på oss båda) varenda natt och morrade (fast inte på riktigt) om nån av oss rörde sig.
Vi saknar dig så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar