Jag ska inte gå in på detaljer, för det är inte mina detaljer. Men nu känns det som om den där satans-collien och kärringen som släpar runt på den har satt sin sista potatis på gården! Jag har väl misstänkt att hon inte har fullt stall i huvudet, att alla indianer inte sitter i kanoten, men jag har ju aldrig pratat med henne.. Men det har andra gjort! Hon verkar inte alls inse att hennes hund har problem, trots att den biter henne om hon korrigerar honom, alltså låter hon honom hållas. På över två meters avstånd eftersom hon inte heller kan samla in kopplet. Min hund kan bete sig riktigt jävla illa hon med, och då stannar jag och håller tag i hennes sele så att hon inte skadar sig själv eller nån annan samtidigt som jag är jävligt redo på att sparka in snoken på den där fula collien, för jag vet att om min hund (eller någon annan av de större hundarna på gården) skulle få tag i hundjäveln så skulle den inte finnas mer. Vi har stora kraftfulla hundar och det där är en vek stapplande gubb-hund. Hon skulle aldrig någonsin komma på tanken att bita mig. Förutom lekfullt när jag stoppar in fötterna i munnen på henne, haha..
Jag såg dem för några timmar sen, hon gick väldigt långsamt över gården medan hunden vaggade långsamt efter henne tre meter bakom. Det såg ut som om han försökte hålla balansen med svansen och som om varenda steg var plågsamt. Det bästa för honom vore om han fick knalla vidare och få slippa sina fysiska och psykiska smärtor. Jag vet inte om han får nån vård för sina krämpor heller, men det ska väl gå att "styra upp".
Men självklart, som vanligt, är det vi med "mördarhundar" som har fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar