torsdag 18 oktober 2012

Såhär vare..

Min granne N har ju snackat om att hon ville peirca sig, och jag har hejjat på. Då tänkte jag passa på att fixa riktiga stavar till kinderna och möjligtvis höra när det fanns en chans att få träffa den fantastiske Viktor som är tatuerare.

Vi åkte ner och träffade "min" piercare Jonas som är helt underbar och jättegullig på alla sätt och vis. N var sjukt nervös och velig men vi pratade lite och jag fick hoppa upp på britsen så fixade han nya kindstavar åt mig. Han gör fantastiska små "nu är den snart inne" kommentarer när man sitter där med halva hans hand i käften och tittar upp i taket och försöker att inte börja skratta, haha.. N mjuknade lite och hon kom till slut upp på britsen och fick sin monroe! Det var inte alls så farligt när det väl var gjort.

Jag frågade om när det fanns en möjlighet att byta ett par ord med deras inhyrda tatuerare från Spanien, han skulle komma dit om en halvtimme svarade Jonas. Så vi tog en sväng på stan och återvände till studion, Victor var sen och jag var helt sjukt galet nervös bara över att behöva prata engelska! Jag vet ju egentligen att jag har högsta betyg och har haft dagliga timslånga konversationer på engelska med amerikanska vänner, men just då kändes det omöjligt att ens få ur sig ett "hi".

Men i alla fall, de skickade fram Victor till mig där jag satt och darrade i soffan och jag förklarade lite lätt vad jag ville ha och han sa åt mig att maila honom och så ritar han och så bollar vi lite fram och tillbaka och så är jag välkommen på onsdag klockan tolv.. Han hade ett återbud där, annars var det nionde november som gällde. Jag vet inte vad som hände, men rätt vad det var så satt jag med en tid i handen! Vilket i och för sig är bra för nu har jag bara några dagars panikångestvelande framför mig och inte flera veckor..

Jag hade ju en bild här på datorn som jag norpat nånstans, och sen har den ju utvecklats i mitt huvud och när jag sen skulle maila den till honom så såg jag hur olika min bild och den faktiska bilden var.. Men jag mailade och jag tror att jag förklarade vad jag ville ha sagt och han svarar nog så snart han kan lovade han, och så börjar han rita och sen får jag peka och skrika på honom när han gör fel lixom..

Så-att-eh.. N följer med, hon skulle egentligen ha en tid med ägaren till studion men när hon såg vad Victor kunde åstadkomma så ändrade hon sig och ska hänga med när jag ska ner så hon kan snacka lite med honom.

Men herregud så jävla skit fan bajs helvetes nervös jag är!

Han är en helt fantastisk tatuerare och jag har kollat på hans grejer i säkert ett år. Jag bör kunna lita på att han gör ett bra jobb, men inom mig så är det ingen som litar på nån. Ju.

Söt är han också. Och jättetrevlig. Och det gick jättebra att prata engelskat bara jag kom förbi "hi" typ.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar