Jag kan uppenbarligen inte ens prata om blodprov och kanyler och sånt utan att nästan svimma.. Det är tur att jag har snälla grannar som sitter med mig tills jag kan stå på benen igen. Jag trodde inte att jag skulle ta mig hem. "Ta några halstabletter" sa I och det gjorde jag, det blev lite bättre då och jag kräktes inte upp dem igen. Yay me..
Och ja, man kan tycka att det är jävligt lustigt att jag som helt frivilligt har betalat en person för att sticka nålar genom mina kinder ska vara så känslig, det kan man.
aj då, låter inte trevligt. själv är jag helt morbid och fascinerad när folk sticker mig med saker. hur är det sprutor och tatueringar då? jag älskar tatueringar men jag kan inte påstå att jag älskar stunden när man ligger under nålen, men efteråt är det ett rus av adrenalin
SvaraRaderaJag har inget emot nålar i sig, och jag har inga problem med blod om jag skär mig på nåt, men det är nånting med blodådror och uttagandet av blod, jag vet inte.. Jag stod bara och pratade med grannen om blodprov och sånt och rätt vad det var så kände jag att jag var tvungen att sätta mig, började kallsvettas och var på väg att kräkas..
RaderaSpruta vet jag inte när jag fick sist.. Blodprov skulle jag ha tagit i typ höstas, och det skjuter jag på. Tatuering ska jag ner och göra bara jag kommer iväg men det blir ju inte av, så jag vet inte hur det går.
Det var länge sen jag piercade kinderna, det var inga problem alls! :D Men att PRATA om blodprov fick mig på fall lixom..
jo, jag antog att det var en piercing du gjort?
SvaraRaderabidde det fint isåfall?