Idag är det Mormors födelsedag. Hon hade fyllt 89 år idag.
Och vi var osams. Det gör så jävla ont i mig när jag tänker på hur mycket sorg jag orsakade henne för att .. ja ni vet varför.
Jag har inte skrivit nåt viktigt i bloggen idag för ett år sen, bara hur frustrerad jag var över att inte få hjälp av alla de människor som jag hjälpt under åren. Men det löste sig eftersom jag har världens bästa grannar.
Men jag minns, jag minns att jag i alla fall ringde till Mormor, eller om hon ringde mig. Så jag grattade henne över telefonen i alla fall. Jag önskar att jag gjort vad jag hade gjort de senaste åren och bakat en fin tårta åt henne och umgåtts, bara hon och jag. Kunde jag gå tillbaka i tiden och välja om så hade jag gjort det. Min mor var hos Mormor när vi pratade i telefonen och hon tog över luren och frågade om jag inte ville komma och fika, jag sa ifrån.
Jag tänker att vi kanske ska och gå till kyrkogården idag. Vi har en väldigt fin gammal kyrka utanför stan här på min sida, och jag ordnade så att hon fick begravningen där även om hon själv ville ha den i det tråkiga och fula kapellet som inte ens är en kyrka vid den stora begravningsplatsen. Vi begravde morfar där, men de ligger båda i minneslunden i den här fina gamla kyrkan nu. Jag har inte varit där ute, det är ändå en bit att gå och jag vill inte ha sällskap av nån annan än min hund. Jag har inte varit där ute sen begravningen.
Det är lika kvavt och äckligt vindstilla som det var förra året vid den här tiden. Jag har svårt att andas och det har väl flera orsaker.
Jag älskar dig Mormor, fast jag aldrig kunnat säga det. Jag hoppas att du har förlåtit mig för alla mina misstag. Förlåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar