Har glada katter som får vara i sovrummet och min stora röda hankatt Felix har en förmåga att känna när hans mammis behöver kattkärlek och placerar sig då i mitt knä och vägrar gå. Han vill gärna bitas lite också. Nu står han bredvid mig och trampar.. Kattungarna lever rövare och jag måste monsterkatt-säkra mitt sovrum. Tjej gjorde aldrig dumheter.. Saknar både henne och Octavia ikväll.. Fick jag byta bort de odrägliga kattungarna mot mina två flickor så skulle jag göra det utan tvekan, men det får man inte.
Känns inte som att jag har några känslor kvar, inga alls. Inte efter det senaste året. Eller jo, ilskan finns alltid där.. De andra når inte ända in.
 |
| Kattkärleks-mannen. |
tänkt på din situation mycket
SvaraRaderamer än så är fattiga ord
Tack.. Jo vi förstår nog varandra ganska bra när det gäller sånt här.. Men inte för att förminska det på något vis så känns det ändå "lättare" med en liten kisse som är gammal än med Octavia som inte ens hann fylla sex år.. Och jag hade ju inget att välja på med Tjej, det fanns inget att göra även om jag hade velat.. Trösten är att jag vet att hon slipper att må dåligt mer och att vi var menade att mötas för att hon skulle få lära sig att det fanns kärlek och trygghet i världen.
SvaraRaderaja, sex år är för lite. en katt ska leva minst det dubbla..
RaderaTjej och Venup är självfränder på något sätt, de bägge har fått lära sig att det visst finns kärlek och det är trösten. Tjej har haft en jättefint liv, det fattar vem som helst!